Minitassar - Petit Paws

I dag damp det ÄNTLIGEN ner i postlådan, vårt kennelnamn!

PETIT PAWS
 ♥   ♥   ♥

I dag har matte jobbat med allt annat än studier. Dvs hon har jobbat "på riktigt" i dag, som förskolelärare. En hel dag med ni-vet-vad, toppat av att halva avdelningen nu insjuknat i magsjuka! Det var en hel del magar att ta hand om. Sådana här dagar bara längtar man tillbaka till att få skriva färdigt sin avhandling. Faktiskt. Inget ont om förskolor, men i dag var väl - lätt sagt - ett horrorexempel. 

Som tur har man sina hundar! Två chihuahuor möter mig ivriga och glada i köket vart sambon riggat in dem. Inga valpar födda medans matte varit på jobbet (fast det väntade vi inte oss heller). "Bara" två söta små chi´n som väntade på mig efter allt mitt pendlande (buss-tåg-buss och så samma veva hem igen). Sambon hade precis varit ute med dem också så matte slapp att ta sig ut på nytt efter en lång dag. Sedan hade jag ju just promenerat hem också...

Dessa hundar i liten förpackning är verkligen vardagslyx! :) Vad glad jag är över mina små. Nemis huvud åker fram och tillbaka på min hand. Hon har just somnat lycklig i mattes famn. Vår lilla bloggdrottning sussar så sött :)

En krona var åt våra sessor :)
Kexen är anpassade för hundar, men man får nästan akta sig för att man inte själv äter upp dem :))

Nemi var också glad att hitta en bild på sig själv i butiken. Matte hade visst anmält henne och nu är Nemi med i en fototävling. Matte och husse passade på att rösta (det är fullt lovligt att rösta på sin egna hund). Nu väntar vi på om någon mera än vi tyckt att Nemi sett fin ut på bild. :)

Om det är svårt att blogga med en vavva i famnen, testa då att skriva med en vavva i famnen som har valpar i magen! Helmi övervakar bloggen i dag och hänger med i allt jag gör. Tempen har hållit sig på vanlig nivå. Hon vill gärna sova, vara för sig själv och strosa omkring i lägenheten. Emellanåt blir hon väldigt famnsjuk och vill att man ska krafsa henne.
Just nu ligger hon lugn och belåten vid mina fötter (hon tröttnade på att blogga) och njuter.

Helmis temperatur gick i dag ner till 37,1 grader. När tikens temp sjunker till 37 eller under är det dags. Då kommer det att börja hända saker inom ett dygn. Sedan steg tempen tillbaka till 37,5 grader, så det blir inte riktigt så spännade som jag och min sambo i dag hann tänka att det skulle kunna bli. :)

Vi har nu inhandlat det sista som behövs. Vi har läst böcker och konsulterat andra uppfödare. I teorin har vi väl koll på det mesta, men i praktiken är det ju ändå ens första egna valpkull. Jag har visserligen närvarat när 35 valpar kommit till världen, när jag var liten fick vår karelska björnhund och hennes dotter några små hundar i sina dar... Jag har också närvarat när andras hundar fått valpar. Men med hatten i handen, vet man att det inte är riktigt samma sak :))

I dag kände jag mycket tydligt hur valparna, två av dem, rörde sig där inne i magen :) Hur härlig känsla som helst. Där simmar de omkring :)

Helmi tar det lugnt. Hon läter oss kolla tempen på henne så fint att ni inte kan ana. Verkligen varje uppfödares dröm i hur välvilligt hon låter sig hanteras. (Misstänker att Nemi inte kommer att vara så här lätt minsann!) Helmi lägger sig på rygg och bara avgudar mig och min sambo för att vi klappar och kliar hennes mage. Hur lätt som helst att ta tempen på henne under dagens "massage stund". :)

I dag har Helmi åkt väska - Jag vill inte att hon ska hoppa upp och ner i trapporna mera, så hon får gå in och ut med hjälp av en väska. - Hon åker hiss, helt enkelt :) Detta gillar hon uppenbart. För henne var det helt självklart vad vi sysslade med. Hon tog plats som ett proffs i väskan och klev ut likaså. Fast när Helmi klev ut så ville Nemi kliva in i väskan... Nemi höll jag inte på att få ut därifrån överhuvudtaget :))

Förberedelser. Tidiga morgnar. Långa resor. Uppvärmning. Att tåga in i ringen efter att man har värmt upp med hunden. Dags för line up, hundarna på rad, och sedan är vi iväg! - Den bästa känslan i världen. Det pirrar i magen och hunden vet så väl: Nu gäller det. Samtidigt som den väl en dag kan besluta sig för att " i dag bryr jag mig bara inte" och där sprang de dyra minutrarna i ringen i väg :))

Att visa vovven som vet vad det hela går ut på och kan en del är jätte kul. Ännu roligare är det med en valp eller unghund som man inte riktigt vet vad den kommer att hitta på till näst. Att få plocka fram det bästa inom hunden och att ha kul. Det är det utställningar handlar om för oss. Minst lika mycket handlar det om att vara löjligt nervös! :)

Nu är det några år sedan vi började. Sex år sedan kom den första chihuahuan till vårt hus. Fem år sedan gick vi på vår första utställning. 18 utställningar senare stod jag där med en champion (och visste fortfarande inte vad utställningar går ut på!) ;) Trycket har ökat när man ställt ut på avelsbedömningar, blivit tillfrågad att visa andras hundar och i sin tur haft ringträningar för andra.

I början tränade man utan några förväntningar. På sätt och vis ser jag det som den bästa tiden tillsammans med mina hundar. Jag var så blåögd och lyckligt ovetande i början. Faktiskt, precis så. Jag tänkte "Vi visar upp det vi kan och domaren kommer att se att det är en bra hund, även i fall att jag skulle göra bort mig". Någon direkt tävlingsinstinkt har jag aldrig haft - då skulle vi nog vara bra mycket längre än vart vi nått i dag :)) 

I dag vet jag att man kan trixa en hel del. Att det kan vara avgörande hur man presenterar och hur man själv ser ut. Allt det andra ska falla på plats också givetvis, men man kan GÔRA skillnad. Att känna till hundens fel är minst lika viktigt som att veta dess styrkor.

Själv kör jag med linjen "70 % disciplin och resten bara glädje". Jag vill inte ha en robot, utan en utåtriktad, glad och sprallig Chihuahua. Denna stil hittar hem hos många domare, dock inte alla. Men det är min linje och mina hundar tycker om den. Chihuahuan ska enligt rasstandard inte direkt vara en flegmatisk och lugn typ heller...

Att utnyttja varje sekund i ringen är viktigt, men också att  låta hunden vila. Dagen blir oändligt lång för dem som går vidare. Jag sparar gärna på krutet och lyfter därför upp hunden i famnen när moment då domaren ändå inte kommer att titta på just min hund infaller. (När någon annan är på bordet, är framme för individuell bedömning).

Det är bra med extra trick i bagaget också. Att veta hur man får sin hund att bli mer sprallig när det behövs, eller att kunna lugna ner den. "Magiska ord" man tränat hemma för att få fram vissa reaktioner. Jo, det finns en hel del att göra.

Sedan är det ett sant nöje att se bra handlers. I mitt liv hittills har jag sett två. Personer med så fin hand med hundar så att man undrar hur det är möjligt. Detta ännu till när de ställt ut hundar andra än deras egna. Personer som har ett sådant hundöga och koncentration att man bara smälter i beundran. Dessutom, har de varit villiga att dela med sig av sina erfarenheter till andra. Jag nämner inga namn avsiktligen, för dessa personer bor i Finland och läser inte min svenska blogg precis. :)

Inofficiella shower är så bra övning och fin "uppvärmning" till utställningar som komma skall. När Poju blev champion och Nemi BIR valp och upnådde flera placeringar med hederspris (HP) 2008, blev det fem eller sex inofficiella utställningar +  bara några officiella. På en inofficiell show finns tillräckligt med press, men inte för mycket. Man får ett utlåtande om sin hund samtidigt som det hela inte är så "på riktigt".

Just nu känns det långt till utställningsringen - Nemi sover i min famn och Helmi sover med sina valpar i magen. Men visst längtar man. Längtar till utställningsringarna var man under några minuter upplever så mycket tillsammans med sin hund.

Nuförtiden har det blivit svårare att entra ringen utan förväntningar. Lika kul har man varje gång: träffar hundfolk, shoppar och ställer ut. Det är bara resultaten man inte kan veta på förhand! ;)

Det mest sanningsenliga tipset hörde jag på vår ringträningskurs "Utställningar fungerar som avprogrammering - att man ställer ut mycket betyder att man måste träna mycket. Det händer ingenting spännande ur en hunds synpunkt på en utställning - Det är alltid samma sak. Därför blir det så viktigt med träning." So true. Ett viktigt tips för mig som tidigare hållit till i "att träna är fegt klubben", både inom häst- och hundvärlden. Jag har precis sagt upp mitt medlemskap :)) 

Hon tyckte det var jätte roligt att vara med och charmade alla.
"Kattungen" blev andra bästa valp den dagen (vi förlorade mot en bordercollie).
Helstolta var vi över vår lilla skrutt! En jätte härlig dag med solsken.
Vår hane Tiny Honey´s Bon Jovi vann sin klass och blev BIS 3! ...
Vad kul med denna utmaning, vilka minnen det blev ... :)

I övrigt måste jag väl nämna att inoff i Finand är annorlunda från de i Sverige. 
Valpar kan vara med och man anmäler sig på plats (drive in utställning i ordets mesta bemärkelse!).
Man tävlar minst i två omgångar och för dem som går vidare blir det en lång dag.