Helmi och magen ...
Mama Rund som vi nu kallar henne, mår bra. Det magiska nummret har nu stigit med 113 g. Magen är så härligt rund. I dag var vi ute i solskenet och Mama Rund gick omkring med nosen i högsta hugg, öronen och svansen i högsta flagg och såg så stolt ut i sina steg att jag inte kunde annat än le åt henne. Söta, lilla Helmi. Nu ska hon bli mamma snart...
Chihuahuan ska se ut som om den äger hela världen när den går. I Helmi har vi ett praktexempel. Hon är så härligt kaxig. Det är nog bara Hugo av våra chihuahuor som överträffar Helmi i kaxighet. Hugo tycker att man inte ska se på TV, man ska se på honom... :) Kaxigt värre. Fast inte så farligt - han pussar en i ansiktet om man råkar titta på TV istället...
Vi fick ett nytt, härligt boxskydd i dag (igen). :) Nu i fräsch beige och turkos färg.
Kolla in den söta "klumpen" till mage! :) *Hon e ju bara så söööt!*
"En Chihuahua utan ett äppelformat huvud, är bara en liten hund" Huvudet gör Chihuahuan
och Helmi är en Chihuahua med stort C. :)
Vårt fina, nya boxskydd :) Nemi kunde inte hålla sig, skulle gå fram och undersöka...
"Tittut!" Matchande kudde fick vi denna gång också. Nu kan våra
"Chihuahuas travel in style". Säkert och mjukt i sina transportboxar.
Många gör ju misstaget av att köpa en för stor box - tänk på att det är mera trafiksäkert om boxen är liten. Vi har införskaffat unika kuddar till våra boxar, eftersom de som säljs i de flesta djurtillbehörs butiker är för små. Då finns det risk för att kudden åker hit och dit. Inte så bekvämt för hunden inte...
Nemi har varit värsta barnrumpan i dag. Faktiskt. Hon piper och går omkring. Skäller på minsta lilla och skäller när jag lämnat henne hemma för att gå ut en stund. Hon är unghund nu och beteendet kan ju skifta en aning hit och dit. Jobbigt, när man vant sig vid att hon varit så problemfri ... Vi hoppas hon snart hittar tillbaka till sitt stabila jag igen :)
Ut i kylan - Ringträning
Nu har vi avklarat vårt andra pass inom ringträningskursen med Nemi. Mycket glad och nöjd över att tjejen nu står stilla med en helt annan prestanda än förra gången. Det var ännu roligare att se att hon kände igen träningshallen och vad hon skulle göra i den :) "Här får jag godis om jag står såhär".
Vi började passet utomhus, vilket kanske inte var en hit hos min chihuahua som mer än någon av mina andra vavvor fryser om tassarna. Hon gick ändå okej, men det blev nog en annan glöd i henne när hon fick gå in i träningshallen var vi fortsatte passet.
Något vi i synnerhet måste träna på är att visa uttrycket inför domaren. Nemi gör detta okej, men jag blev påmind om att detta har vi inte tränat på länge och det syntes. Efter några gånger hittade hon tillbaka till hur man gör, så det hela slutade ju bra i alla fall. Sedan ska matte sitta i rätt vinkel mot hunden (lite snett) när jag ställer hunden. Små detaljer, men ack så viktiga (och sig själv kan man ju inte se... om man nu inte är så djärv att man skulle be någon fatta videokameran förstås och filma...)
Kul och lärorikt var det, inte minst pga av det goda sällskapet i form av andra kurskamrater i samma storlek :)
Nemi verkade trött sådär halvvägs in i träningen. Väl hemma springer hon runt som en GALNING och leker. Runt, runt, runt. Det var den tröttheten det...
Nemi som valp i Finland sommaren 2008
Boxskydd !
Nu är de äntligen här: våra nya boxskydd för transportboxarna. Tog lite bilder och mina fotomodeller ville absolut vara med.
Boxskyddet är perfekt till både vinter och sommar. Skyddet håller värmeböljor på avstånd, likväl kyla och blåst.
Luckan framtill som är lätt att öppna och stänga ger möjlighet till att hindra insyn. Bra på utställningar, så kan hunden vila och ta det lugnt ostört och slipper stressa.
Helmi kollar läget. Boxskyddet med uppvikt lucka.
Fotomodellen måste krafsa sig mitt i allt :) Boxskyddet har fickor på ena sidan, samt längst bak.
Skönt att slippa släpa på allt i olika väskor. Nu rymms allt vi behöver med i ett!
Kul med lite mönster...
Boxskydd, matchande, mjuk kudde - stor favorit. Det tog en sekund och vips, en chihuahua hade intagit plats :)
Nemi vill också in i boxen till den mjuka kudden, men miss pregnant är där inne så det lär inte bli något av det... ;)
Valpar och valpdrömmar
Nemi som liten, kring 6 veckor. Bild tagen av Nemis uppfödare.
Nemi 1 år
Vi har avverkat morgonpromenaden i slaskigt väder. Nemi och Helmi har motsträvigt tassat omkring där ute. Ingen är gladare än Helmi när det är dags att gå in igen. Hon ÄLSKAR att bli torkad med handduk :)
Hon förknippar nämligen torkandet med massage, en skön stund. Hon är helt ljuvlig när handduken kommer fram. Hon kastar sig på den, rullar omkring på den, gräver sig in i den och till sist tittar hon på mig som om att säga "Du fattar inte riktigt vad din roll här är, eller? Varför torkar du inte redan?" Hon njuter i fulla drag av att jag kliar och masserar henne med handduken. En riktig livsnjutare är vad hon är. Helmis mage är rätt stor nu. Samtidigt som båda hundarna blir torkade ser jag igenom ögon, tassar, tänder. Allt på plats och allt är i skick. Fast deras klor borde nog klippas nu igen...
Nemi i sin tur förstår sig inte på varför hon ska fångas av en handduk. Usch vad läskigt! Ändå har hon ju varit med om proceduren flera gånger förr. Den mest fjantigaste av små prinsessor är hon: Dansar omkring, försöker komma undan tills hon, igen, kommer ihåg att detta var ju helt okej och faktikst lite kul. Som bäst springer Nemi omkring i hela lägenheten. Leker mest i hundrummet och hoppar och skuttar där i en stor hundsäng. Helmi nöjer sig med att sova i valphängnaden som hon nu blivit kompis med (hon slipper ju i alla fall den galna unghunden Nemi med alla sina hyss när hon är där inne)...
Vägde Helmi. Jisses! Det går undan. 131 g hade hon ökat nu på två dagar. Det känns pirrigt och glatt. Nu ska jag bla. börja skriva skriftliga skötselråd åt valpköpare (vill göra ett bra plock bland den litteratur jag har), har kontaktat veterinär, införskaffat en del väsentligheter men en del återstår. Sedan ska valp paket också inköpas och sammanställas. Helmi vägs med 2-3 dagars mellanrum nu. Vågen är nog en chihuahuaägares bästa vän, utan tvivel. Tur att min sambo är så köksintresserad. Han hade med sig en prima våg vid inflytten :) Om han är så glad över att mina hundar nu fått den, vet jag inte... :)) En bra våg hjälper till att kolla läget. Helmi är så van vid vågen nu att hon står perfekt stilla tills jag har noterat dagens vikt.
Helmis foder är nu utbytt mot valpfoder. Vi använder högklassiga Eukanuba + Royal Canin Starter. Längre fram blir det startern som gäller. Än så länge är det mera med som smakprov i hennes matskål och det verkar duga riktigt bra.
Det är av betydande vikt att en avelstik äter bra. Helmi har varit sisådär med sitt matintag, men nu när vi är så här långt är alla beskymmer om foder som bortblåsta. Hon äter som en häst, vilket är bra. Hon ska ju inte bli tjock, men det blir snart en tid då hon kommer att behöva fyra gånger så mycket näring jämfört med vanliga fall. Detta för att trygga valparnas tillväxt och utveckling.
Valpar är så härliga. Det är så mycket som händer på så kort tid. Det är så förväntansfullt här nu i väntans tider...
Nemi med alla sina syskon :) Bild tagen av Nemis uppfödare.
Kramar och svimmande prinsessor
Arbetsdagen började härligt: Två små tvillingtöser springer fram till mig. Glada att se mig, säger mitt namn med ett glädjetjut och ger mig en kram. Som nästa kommer en kollega fram. Hon har varit sjuk i några dagar och kommer lika så fram och kramar mig. Vad kul! - En arbetsdag kan knappast börja trevligare än så här?
En dag med mycket att hinna uträtta och åtgärda. Så brukar det ju vara. Trött blir man och till slut hör man nästan inte ens sina egna tankar mera. Jag siter i soffan och har ett öga på några lekande flickor. En av dem rör vid en vass späts, som bara finns i deras fantasi, och faller "medetslös" på golvet. Prinsessan är nu död, uppger hon från golvet med slutna ögon.
Min dag på jobbet är så över. Tar spårvagnen, byter till tåg och sista biten kvar är det bilen som gäller. Sedan är man hemma igen och får möta sina små "tassmonster". :) De kommer glatt emot en, så glada inför sin blivande promenad. De sitter på golvet framför mig och lägger sina tasar stundvis på mina händer och på mina lår, som om för att berätta vad de varit med om i dag. En trevlig hälsningsritual, nästan lika bra som den jag upplevde i dag på jobbet om inte än lite bättre ;)
Jo, jag sniffar faktiskt chihuahua...
Har du tänkt på det? Du som har en egen eller en bekants chihuahua i närheten. Har du märkt hur gott de doftar eller rättare sagt inte doftar av hund? Åtminstone i den mån som andra hundar gör.
Mina hundar är vana vid, sedan valp, att jag doftar på dem som de vore små blommor. :)) En konstig vana kan tyckas, men jag gör det faktiskt inte medvetet. Sniffar hund alltså. Reflekterade bara över varför jag i tankarna sitter och luktar på dem i bland och svaret är lätt: De doftar ju gott.
Valpar doftar ju så ljuvligt, det är klart, men så gör även en vuxen chihuahua.
På ett utländskt chihuahua forum har jag läst om hur ägare märkt att chihuahuornas trampdynor doftar jätte gott (kan ju vara en fördel att hunden inte just har trampat i något mindre trevligt innan du ska testa detta...) ;) Helt på allvar, var tvungen att testa, och visst är det sant. Doftar gott gör de! Sedan kändes det ju lite bättre att veta att jag inte är ensam om att sniffa på mina hundar emellanåt... (det finns ju ett helt forum som tagit upp detta innan jag nu gjorde det här). Och nej, jag anser mig inte ännu vara knäppare än någon annan där ute... yet anyway... ;)) Eller jo, galen i chihuahua i och för sig...
Nemi med sina kullsyskon. Pojus syster, mamman till kullen, i bakgrunden.
Valpar är så härliga... Synd att de växer så fort...
Hunden i famnen
Vem regerar här ?
Klockan fyra på morgonen (natten?) tjöt väckarklockan men ingen av oss ville riktigt vakna. Husse är i Danmark, så matte visste väl att det hänger enbart på henne att hundarna får komma ut på en morgon promenad.
Vi ligger kvar en stund allihopa, vi tjejer som är hemma. Nemi gräver bestämt ner huvudet i hundsängen igen "Nej, nej, nej. Jag vill inte vakna än!" Hon sträcker lite försiktigt på sig och byter till en bekvämare ställning. "Gäääässsspppp."
Helmi tittar ut från väskan (hon har ett nytt favvo ställe, en stor, rosa hundväska som min mamma fixat till oss). Helmi tänker då inte heller vakna. Hon slickar sömset på min hand. Vi dröjer kvar en stund till tills väckarklockan är igång igen.
Ut ska vi. En ca. halvtimmes promenad väntar. Den blivande mamman med sina något lullande steg och den lilla fartsprätten. Vilken kombination... Den ena släpar benen efter sig - är föga intresserad av att gå här ute över huvudtaget. Den andra flyger fram - allt är ju så kul, bara man vaknat först!
Där står vi i den kyliga morgonen. Det är så tyst. Vackert. Härligt. I gatulampans sken smyger vi tillbaka in och sedan fixar jag frukost i ilfart.
Framme vid jobbet 6:45. Medveten om att en blivande mamma ätit ganska dåligt, eller ja, kunde väl ätit lite mer i alla fall... Dags att ta atg i andra saker ett tag. Vovvarna får klara sig en stund innan jag är hemma igen.
Stort tack till gudmor som agerat dagmatte i dag och tagit hand om våra vovvar. Vad skulle vi göra utan henne?
Eftersom jag haft lyxen av att få hjälp i dag med hundarna viker jag av till mitt favoritfik för en semla och en kopp gott kaffe dagen till ära. Hoppar av en hållplats tidigare och går en bit. Så skönt att få en liten stund egen tid. Varva ner efter jobbet ordentligt.
Efter en stund är jag hemma. Ut med vovvarna. Den ena med korta, hasande steg. Den andra med raketsprång. :) Nemi är uppenbart besatt av att inte lämna min sida. När vi kommer in somnar hon i famnen. Envetet. Jag sitter och skriver och hennes huvud åker sakta frammåt och tillbaka. Envetet som sagt... Hon bara MÅSTE vara i mattes famn nu.
Helmi lullar sakta omkring i lägenheten. Nöjd och glad att hon slipper fartraketen Nemi. Ingen som stör när Helmi vill bädda ner sig i hundsängen, eller när hon vill dricka en slurk vatten. Helmi suckar djupt. Lättad över att få egen tid hon också.- Tänk, vilken tjänst det kan vara för någon att låta en chihuahua sova i famnen :)
"Gäsp, vad du är tråkig!"
Helmi med sin "chokladdoppade" nos och ögon
Bra dagar - Happy days
Nemi
Hugo
En bra dag... Det krävs inte så mycket till för att det ska bli en fin dag: Människor som är glada, ler när de möter en, arbetsdagen flyter på smidigt, ett härligt väder bestående av lite solsken, och bäst av allt är en långpromenad med vovvarna direkt man kommer hem.
De möter mig på sitt spralliga, typiska och glada sätt. Nemi kan inte låta bli att skälla några gånger när hon går upp i varv. Helmi kommer fram lite långsammare när det väl är dags att gå ut genom dörren - måste bara likt en katt få sträcka på benen först, sedan är hon klar.
Vi promenerar och njuter av en svagt anad vår. Vi tar tid att stanna upp, träna och emellanåt springa. Vad skönt... Dessa små som ger mig all färdighet till att stanna upp och njuta av nuet. Dom är ju bara för härliga, mina hundar!
Helmi går brevid mig hela promenaden (det har lönat sig att ge en bit godis i början av vår färd). Hon tittar skarpt koncentrerat på mig med sina ljusa ögon. Huvudet vänt mot mig och total alert hela tiden. - Det kan ju hända att godiset uppenbarar sig en gång till. I ett lydnadsprov skulle Helmi få första pris lätt. Förutsatt förstås att hon själv också skulle vilja få det ;))
Nemi i sin tur har bråttom - nya dofter, våren, fåglarna, ja ALLT bara väntar på henne. Världen är fortfarande så spännande och outforskad i hennes ögon. Korta stunder koncentrerar hon sig: "jo, jag kommer ihåg hur man står still... ja, ja..." Hon går så vackert, med spännst i stegen. En riktig liten show hund. Desvärre harmar sig matte över att hon verkar lite lös fram. Något som uppenbarat sig på sistone. - Ja, ja... å så ska man vara så förbaskat analytisk och självkritisk igen... :))
Min mamma sa den tid vi sysslade med hästar ,och en aning med uppfödning också, att jag "aldrig skulle få sålt en häst för jag var så ärlig och bara räknar upp hästens fel". Denna egenskap har jag lätt sagt fortfarande, men utan höga mål kan man ingenting nå. Utan att kritiskt granska det man har kan man inte veta vad det är man bör tänka på i avelssyfte... För den delen hade mamma fel - jag sålde faktiskt fyra hästar innan jag blivit 18 år ens ;))
Men visst, det är väl bättre att bara säga det som är bra, istället för att tänka på det som är mindre bra... Slutligen älskar man ju sina vovvar precis lika mycket som alla andra, fast det kanske inte alltid låter så... Måste nog erkänna att jag ibland glömmer bort hur fina hundar jag har. :))
Friska små, rastypiska och en del av dem mycket vackra (inte bara i mitt tycke, utan enligt utlåtanden från domare som dömt en hel del chihuahuor). Alla har bra stamtavla och de som används i avel har alla prima patella status: 0/0, som det ska vara. Jag har en fd. soffpotatis som uppnått internationellt certifikat (CACIB), några bäst i rasen titlar (BIR) och blivit Finsk utställnings champion. Ândå kan jag emellanåt glömma hur otroligt fina de är. För jag är ute efter att få till en ännu bättre nästa generation... - Sedan finns det ju en hel del bättre hundar där ute än vad jag har, men det väljer jag i dag att se på som en bisak! ;)
Promenaden tar slut och vi är alla så där härligt slut som man kan bli efter en vår promenad. Dushar av båda tjejerna, torkar dem och sedan springer de runt, runt överallt i huset... Efter en stund börjar jag skriva. Nemi i famnen (så klart) och Helmi nere vid fötterna. Vi är alla omvirade i samma filt och njuter av dess värme. De fina små hundarna somnar snart... och jag ska ta mig en stor kopp varmt chai te ...
Helmi kan när hon vill - godis ger stark inre motivation :))
Nemis syrra Xenu. Denna släkt har en viss starkhet vad gäller steg... och mysig färg & tecken :)
Nemi som valp i en fartsprutt!
Min soffpotatis innan han blev finsk champion, men när han fick CERT, BIR och CACIB. Poju efter en lååång utställningsdag <3
Nu väntar vi med spänning på hans och Helmis valpar :)
Om att blogga...
Detta är verkligen mycket roligare än vad jag kunde tänka mig :) Bloggen fortsätter...
Våra damer gör sig redo att gå ut på kvällspromenad. Helmis vikt har ökat igen med 160 g på fyra dagar. Det växer så det knakar... Helmi får nu börja bekanta sig med valpinhängnaden som sedan ska bli hennes och valparnas bo. Hon går gärna in i valphagen. Âter och sover där.
Medans Helmi i små steg gör sig färdig för att bli mamma njuter Nemi av att matte sitter och bloggar. Hon är med vid datorn, är intresserad ett tag, ska hjälpa till att skriva och till slut efter allt slit somnar hon i famnen.
Det är tufft att blogga!
Våra damer gör sig redo att gå ut på kvällspromenad. Helmis vikt har ökat igen med 160 g på fyra dagar. Det växer så det knakar... Helmi får nu börja bekanta sig med valpinhängnaden som sedan ska bli hennes och valparnas bo. Hon går gärna in i valphagen. Âter och sover där.
Medans Helmi i små steg gör sig färdig för att bli mamma njuter Nemi av att matte sitter och bloggar. Hon är med vid datorn, är intresserad ett tag, ska hjälpa till att skriva och till slut efter allt slit somnar hon i famnen.
Det är tufft att blogga!
Söndags promenad
Vi gick ut i dag "hela familjen" och njöt av det vackra vädret. Det blev promenad och träning. Springa, stå och så konditionsträning. Nemi fick ta del av det sistnämnda (Helmi fick avstå pga magen). Vi hittade en perfekt backe i närheten av vårt hus. Min sambo skickade iväg Nemi och hon sprang varje gång som en liten blixt till mig, som stod högst uppe på backen. Vilken duktig tös!
Båda tjejerna står väldigt fint. Helmi står exemplariskt (lilla Nemi vill ta några extra steg ännu efter kommando) och Nemi går med sådan framfart att man kan inte hjälpa annat än bli stolt :) Helmi tycker inte om att gå i så rask takt mera. Mest tror jag att det beror på slasket, för hemmåt glömmer hon att släpa bena efter sig :))
Vilket solsken och vad skönt det var att ha tid för rejäl aktivering för hundarna. Töserna såg så söta ut i sina Hurtta overaller. Nemi fick låna Helmis, för Helmis mage passar inte in i hennes egna :) Helmi lånade Pojus röda overall istället (som i normala fall är för stor för våra vavvor). I morgon ska jag tidigt upp, så det blir ingen Oscar gala för vår del... Njut av den ni som kan! En ny vecka börjar med nya utmaningar... :)
Töserna i solskenet på väg på promenad
Ut i solen å njuta!
Nyfikna...
"Dags att gå in nu eller vad ?"
Chihuahua på besök
Helmysig och så fina färger - lilla Romeo så klart. Nemi blev alldeles överlycklig och började leka och springa runt när hennes kompis anlände. Ja, hon fick nästan fnatt rentav! Det har väl lämnat sina spår att vara i Helmis regi: den tanten är allt bestämd. Nemi får mest nöja sig med att få stryk. Nemi förstår nämligen inte riktigt att man ska hålla sig undan för gravida damer. Gravida, sura damer är inget att leka med... :)) Så tur för vår yngsta tjej att en snäll liten valp kom på besök, så att hon fick leka av sig!
Efter skogspromenad i snön tog vi en fika och diskuterade så klart hund. Hundarna fick leka och det dröjde inte så länge tills pälsbollarna blev alldeles trötta och började somna på var sitt håll i huset.
Lille Romeo i mattes famn
Helmi granskade läget från soffan...
Hoppas att fler kan komma nästa gång och vi tackar Romeo och hans matte för en trevlig lördag :)
Senare på kvällen kom mina gudföräldrar på besök, vilket var jätte roligt. Hundarna fick mycket uppmärksamhet och lite godis.
Vad trött man kan bli av all uppmärksamhet :)
Blivande liten mamma
Att äga en hund är kul. Att äga några stycken gör livet intressant och att syssla med uppfödning - ja det finns väl ingen återvändå! Våra liv kommer nog aldrig att bli dom samma, helt enkelt.
Mysmorgon och vi märker att en liten mage blivit lite större :)
Under täcket vill jag vara. Det är min favoritplats!
Okej, jag kan komma bort härifrån om du krafsar mig på magen :)
Rund och fin mage börjar det bli... Vi är förväntansfulla. :)
Helmi är en bestämd liten dam som håller reda på alla i flocken här hemma. Vår andra tik, Nemi har fått en hel del utskällningar och tilltuffsningar från den gravida damen. Modersskänslorna har väl vaknat, men än så länge är det inte några mjuka känslor att tala om :)) Annars är Helmi aktiv. Hon vakar och vaktar hemmet och bäddar ner sig här och där i våra hundbäddar.
Det ska bli en givande tid framöver och vi hoppas alla att allt ska gå bra.
Mysmorgon och vi märker att en liten mage blivit lite större :)
Under täcket vill jag vara. Det är min favoritplats!
Okej, jag kan komma bort härifrån om du krafsar mig på magen :)
Rund och fin mage börjar det bli... Vi är förväntansfulla. :)
Helmi är en bestämd liten dam som håller reda på alla i flocken här hemma. Vår andra tik, Nemi har fått en hel del utskällningar och tilltuffsningar från den gravida damen. Modersskänslorna har väl vaknat, men än så länge är det inte några mjuka känslor att tala om :)) Annars är Helmi aktiv. Hon vakar och vaktar hemmet och bäddar ner sig här och där i våra hundbäddar.
Det ska bli en givande tid framöver och vi hoppas alla att allt ska gå bra.
Här hör vi hemma
Ute ligger snön helvit över vår gräsmatta. Små tassar är inte överförtjusta i kall snö. Det är bättre, en dag som denna, att dra sig tillbaka under ett varmt täcke inomhus.
Nemi sussar
Skönt att vila tillsammans...
En dag läggs till vila...
Ântligen sitter jag framför datorn och får skriva :) Nu blir den av, min lilla blogg!!
Jag spenderar ju i och för sig lätt lite för mycket tid vid datorn, så en blogg kan ju tänkas att inte vara ett steg i rätt riktning men ni har fel. Läste i "Chihuahuas for Dummies" för ett tag sedan att jag har de perfekta egenskaperna för att äga en chihuahua. Dessa små hundar älskar ju att vara med överallt och ockuperar mer än gärna mattes famn när hon surfar eller bloggar. Sedan är vovvarna det ultmata svepskälet för alla stavfel som uppstår! "Annars skriver jag ju klanderfritt, men jag har ju en hund hängandes på armen hela tiden..." Glöm inte det nu. - Jo, de små liven till och med sover på armen medans handen rör sig över tangenterna :))
Efter en tuff dag på jobbet tar jag mig ut på kvällspromenad med Nemi och Helmi. Det är tyst, vackert och kallt. Vi vandrar längs byvägen, möter någon som joggar och grannens katt springer över vägen. Mobilen ringer. Det är en "kollega", ännu en till utsliten pedagog som berättar om sin dag. I tur lyssnar hon på min. Vi utbyter sanningar, lärdomar och glädjeämnen. Det är i de svårare stunderna, i utmaningarna som jag får växa som människa. I bland är det så att barn och ungdomar inte vet sitt bästa. Det är inte alltid vi vuxna vet det heller... Att ge av sin tid, att ha någon som lyssnar. Att ge tid. Att lyssna uppmärksamt. Vilken gåva jag fick på min promenad och vad bra det kändes!
Vi tassar alla mot ytterdörren för att gå tillbacks inomhus. Det glimmar i snön där ute. Det är kallt så det knastrar. Söta små tassavtryck syns kvar där vi nyss gått. I mina ögon är de mycket vackrare än alla snöänglar jag någonsin gjort...
